Tänk hur det kan vara, man går på husvisning och man får 200 ideer bara sådär i som en fingerknäppning. Så där ska jag göra och varför har nuvarande ägarna det sååå tråkigt, dom med så mycket potensial tänker man...Jaha då har man bott i det där fina huset med sååå mycket potensial och vad har hänt? nä inte skrytvärt mycket! Övervåningen är fortfarande beklädd i en mycket ful lila Rustatapet, så ful att den till och med nästan ser lite kladdig ut!! Men ideerna består, tur det i allafall. När det kommer till ingången, alltså på väg in till ytterdörren så har det sett så trisst ut och inga ideer alls, nä inget passar vår trånga fula trapp. Tills en dag, då stod jag bara inte ut längre och struntade i att det skulle bli ännu trängre. För att dra en gräns mellan cyklarna och trappen slog jag ner två små armeringsnät, framför slog jag ner pinnstaket jag har flätat/vävt med tunna pinnar för länge sen som bara skräpat i trädgården. Jag köpte två flätade blomserlådor på en loppis för 20kr som jag stoppat IKEAs murgröna i (dom håller fantastiskt bra skvallrar mamma)

Lite skräp från skogen i form av rostiga burkar, hinkar, målarpyttsar ställer jag lite hipp som happ, trär ett kastanjhjärta, hämtar lite mossa...och trolleri trollera är husets entre mysig, fin och glad! Och att mannen kom hem och sa: Men va fint du gjort!, gjorde ju inte saken tråkigare direkt. Synd att bilderna inte är så fantastiska, troligtvis hamnar bilderna på ett heeelt annat sätt när jag "skickar" detta meddelade till bloggen, brukar bli lite tokigt. Titta bara på sista dinotårta bilden... Kram!

Dinocake

Har man tid och fantasi är livet som bäst. När mina barn har födelsedagar ärdet väldigt noga med tårtan (fast ingen av oss tycker om), att det ska vara något födelsebarnet kan på något sätt förlika sig med. Denna gång var det 5 årskalas, nej han är inte lik en dino varken till utseende eller att han tjuvstartar som 6årsmonster. Han leker med dom. Faktiskt just dessa bjässar som står i tårtan, han blev mäkta förvånad att jag hade ställt dom där! Jag fick förklara att jag kokat dom. Jag och de två yngsta barnen är mest kreativa och eftersom tårtan är hemlig för födelsedagsbarnet var det jag och mittimellan som lekte konditorer. Vi blev så nöjda när vi kom på hur vi skulle göra flodvattnet. Allt är gjort av sockermassa och vattnet vatten och gelatin...

Du skulle ha sett minen på mini när tårtan bars fram, obetalbar! Vi är såå nöjda, bra "kvitto".

Härliga höst

Härliga höst!
Jag älskar ju färg och form och inte allt perfekta saker, då känns ju hösten alldeles rätt. Bladen ärlite trötta och fnasiga, grenar börjar också få egna karaktärer. Idag rotade jag fram en gammal avtjänad halmkrans, den skulle få nytt liv idag. Dock på bekostnad av en stackars buske, en sån där som är omöjlig att uttala efter ett glas vin förmycket, varför man nu skulle snacka buskar då??! Fru Rhododendron (lika svårt att stava)fick offra sig, men det blev ganska bra, lite överklasskrans på nått vis.

Nypon är en klar favvo hos mig. Den långsmala är nr 1 med en knapp marginal före de knubbiga sk klipulvernypon.

Jag och mannen min har bröllopsdag i oktober, kommer jag ihåg och datorn är sammarbetsvillig kan jag bjuda på hur bukett och håruppsättning såg ut för 4 år sen med just nypon och lite annat.

Nu ska jag surfa vidare, mittimellan ska på dagläger i helgen och jag har givetvis städat bort infolappen :( Tur att nätet finns!

Hoppas innerligt att vi ses imån, kram

Tyrann Cancer

Det ofatbara har inträffat! Jag måste få ett tillfälla här hos mig själv men ändå hos dig att spy ut min frustration. Den 9 augusti i somras fick vi det fruktansvärda telefonsamtalet man kan tänka sig: Min son har cancer!!! Att han har haft en bula på vänser underarm har vi ju vetat om, cancer gör ju inte ont det har man ju alltid hört, så cancer var det ju inte..det visste vi ju! Bulan har sutit på rmen i 2 år och behandlats som överansträngd muskel som utvecklat en inflamation. A har haft en stödskena, gipsad arm och övningar på hur denna bula skulle lugna ner sig...men icke. När vi inte ens kunde skojbrottas för att det gjorde så ont var måttet rågat! Frågeställning om en OP var aktuell så gick det att genomföras. En magnetröntgen skulle naturligtvis bli aktuellt så man kan plocka bort bulan på ett fördelaktigt sätt. Det gick några veckor innan det ringde en herre från Falu lasarett, lite lätt ursäktandes lite osäker på rösten, han var inte riktigt bekväm med att berätta via telefon att de remiterar oss vidare till KS i Stockholm... Tankar börjar bubbla i huvudet, kan man behöva ta ett biopsi vid ett sånt här tillfälle? märkligt. Rädslan sitter nånstans i hjärnbalken och gnager men man trycker bort tankarna, man ska inte kladda fan på väggen heter det ju...tänka, grubbla, hoppas, förtvivlan, fan... Joho, tid för biopsi... TÄNKA; GRUBBLA; HOPPAS; FÖRTVIVLAN;FAN allt blir värre denna gång....VÄNTAN...ticktack...Ja det var Dr Bauer här från Karolinska... Jo det är så att 97% av cellerna i bulan är elakartad cancer...en sekriterare kommer att ringa och boka tid för OP. dagen efter samtalet ligger A under kniven. Hela muskeln tas bort, ett ärr från armvecket ner till handleden pryder numera hans underarm. Djävulens resa har nu påbörjats. Några dagar efter att muskeln tagits bort boar vi in oss på "akkis" i Uppsala, dags för cytostatika. I tre dagar pumpas rävgiftet in, personalen har förkläde och gummihandskar, inte för ev HIV risk, nej ifall droppåsen med cytostatika skulle mot för modan gå sönder!!! Min lilla stora prins, vad i helvete har "du" ställt till med? Illamående, saknad aptit, blåsor i mun blir följderna. 3 dagar går långsamt fram men äntligen får vi åka hem. För ett tag. A som är smal som ett sugrör redan innan blir om möjligt ännu smalare. A måste kompletera med näringdrycker som smakar apa. Nu har det gått några veckor och vi börjar få grepp på det hela. A får cyto varje vecka men olika doser, blodprov tas regelbundet och han har förvånadsvärt bra värden, blod och immunförsvar. Igår var det inte så bra dock då fick vi tanka på 5dl blod... I mitten av november ska strålbehandling påbörjas, 5 dagar i veckan i 5 veckor! Vi tar dagen som den kommer. Nu har jag spytt ur mig en del och det var skönt oavsett om nån läser det eller ej. Om du nu läser vill jag att du gör mig en tjänst: njut av din tillvaro, grubbla inte över fåniga saker och kom ihåg att skratta mer än du gör! Kram, over and out