Stor och mor

I skrivande stund regnar det ett typiskt för årstiden ett kallt horisontellt regn, urk!

Men det gjorde det inte i morse då jag och "stor" var ute på en joggingtur. Herregud, stamp, stamp, stamp låter det brevid mig, hur kan de där fötterna i stl 19 plötsligt blivit stl 43?!! jag fattar inte, för 13 år sen joggade vi minsann inte ihop, då var det jag som SPRANG efter honom. Jag måste faktiskt erkänna att detta är mer rogivande trots att varje ålder har sin charm. För en stund sen ville han ha promenadsällsis ner till "gårn" men ju närmare vi kom desto mer PINSAM blev jag (tydligen) av att bara existera!! Tror inte ens att någon såg oss, ja jag såg då ingen annan iallafall. Snacka om att slösa på energi.... men jag kommer ihåg hur det var...

Jag kan visst cykla!

Nä det kan jag inte.

Inte ens i smyg, vi har huuur många cyklar som helst men alla har de någon åkomma, punka, bromsar, pedallös, punka är den vanligaste åkomman dock. En gång i tiden för mycket länge sen tyckte jag att det var riktigt roligt att laga punka men det måste nog ha varit nyhetens behag... Tills den inspirationen kommer tillbaka smyckar jag mina "springare". Här har cykeln Göran fått ett kalasöverdrag, Design by Vretinger 129 kr.

Lite kunskap kan inte skada

Men vilken dag det var igår!!
Hej och hå, upp i arla, hoppa på en buss från Avesta med främlingar från världens alla hörn. Denna buss tog oss ner till hufvudstaden. Vi parka vid lejonbacken för att i samlad tropp ta oss till RIKSDAGEN, jojo, fint minsann.
Vi som tillhörde det kissnödiga folket fick minsann snällt tvinna ihop benen en bra stund till för inte går det att gå på toa utan att bli visiterad och då måste man vänta på sin tur! Så efter att snällt väntat och väntat (ni vet ju hur det går med tiden när man är i nöd) så får vår grupp äntligen beträda ingången...
En av säkerhetsvakterna med inte den mest glädjesprudlande attityden håller ett föredrag om hur vi ska bete oss i säkerhetskontrollen. En äldre man av "våra" frågar snällt,
- får jag ha min plånbok i fickan? För att få svaret:
- men som jag sa så ska du TÖMMA fickorna, och då menar jag ALLA dina fickor, annars skulle jag inte stå här och säga det. (läs det där bryskt)

Jag hoppas att vakten bara hade en dålig dag...

Nåväl, med lite nervösa steg stegar jag till nästa vakt, försöker le lite snällt för att han ska vara snäll, jo han var faktiskt snäll och pedagogisk. Det finns hopp.

Inget pip för mig, puh!! Jag är igenom, sätter av en tjurrusning till toaletterna som faktiskt var ledig. Vilken tur. men pappret var slut...

Vi börjar vår spännande guidning, efter en och en halv timme kommer jag på mig själv att huvudet är lika stort som hela kvarteret magen skriker efter något att knapra på och jag har slutat bete mig efter samhällets normer... mitt i en gapande gäspning upptäcker jag det. Jag skäms, det var ju inte meningen. Jag rannsakar mig själv och "förhör" mig själv på vad jag har lärt mig, kan ju ändå inte gå och gäspa plus inte ha lyssnat...

-Det finns en resebyrå i riksdagen, en hadikapphiss, en modell i trä av riksdagshuset, en modell av Gamla stans olika uppbyggnad under åren, då det nästan var som Vinedig, ett Café, några tavlor skickligt målade på 1700-talet, alla riksdagsmän har en tv på rummet, hissarna stannar alltid på "fel" tidpunkt...
Wow, det var ju en hel del...
Så skönt.

Hur blev det?

Som jag tidigare berättat för dig var vi i Gävle under föregående helg, då jag gjorde ett fynd... TRASMATTAN! Med pirr i magen skyndade jag mig att rulla ut den i "salongsrummet"... Jag höll tummarna hårt, det kunde vara en stor kissfläck på den eller ett hål eller något annat mysko...GULP....nu gäller det!


Jehoo, den var stor och så otroligt välbehållen i både material och färg. Puh så skönt, ja nu var det verkligen ett toppenfynd.

Inte nog med fynd och en underbar hotellvistelse så toppade vi det hela med att åka till...






"The house of spa"

Jajjamensan, det är så jag känner för IKEA, det skulle minsann Kamprad veta! Att bara få lufsa runt där i alla inredningar och insupa ideér, med en latte som man faktiskt har råd med, ja är det inte härligt! Jag tror aldrig att jag någonsin kunnat lämna IKEA tomhänt, inte ens då jag bodde granne med IKEA och rände där dagligen, så skulle jag alltid ta med mig något hem. Det där lät nästan som om att jag stal saker men så var ju icke fallet!

En bra helg att tänka tillbaka på...

Nu ser jag dig...

Yes, jag känner mig så duktig och okey jag ska berömma mannen också. Som du kan se har jag lyckats fixa en "besöksräknare", och det var inte det lättaste... för mig som fortfarande tror att datorn sprängs om man trycker på "fel" tangent. Det var mannen som gjorde att det hela gick i mål, jag lyckades snubbla på målsnöret om och om igen. men jag kunde iallafall berätta på ett ungefär hur man gör... Nu står den på NOLL, snälla kom in och ränn hos mig så jag inte känner mig så ensam... Godnatt!